Säckpipor

Sackpipan har sitt ursprung i det forna Rom (eller kanske t.om. en tidigare epok), eftersom Oxford Histiry of Music antyder att en skulptur av en sackpipa hittades på en skulptur från ca. 1000 f.Kr. i Mellanöstern

Delarna i en säckpipa

Säcken är en lufttät behallare som håller luften och reglerar dess flöde. Detta gör det möjligt för spelaren att hålla ljudet kontinuerligt. Spelaren blåser luft in genom ett blåsror eller pumpar luft in i det med bälgar. Material som anvands fö säckarna varierar från djurskinn till syntetiska material.

Pipan är melodiröret och spelas med två hander. Pipans öppna hål betyder att det är svårt för en spelare att stoppa instrumentet från att ljuda, vilket betyder att de flesta typer av sackpipemusik följer ett konstant, legato-ljud. Detta ger upphov till det rytmiskt trallande och nästan oförglömliga, förföljande ljud som associeras med dessa instrument.

Pipröret installeras på toppen av pipan och är vad spelaren anvander för att producera ljudet.

Sackpipedrönarna är rören som producerar en konstant harmoniserande hela tiden då du spelar. Drönarna är generellt utformade i två eller flera delar med en glidande fog som gör det lätt att justera tonhöjden.

Nybörjare använder vanligtvis övningspipor för att lära sig spela. Ofta använder to.m. mer erfarna spelare dessa modeller för att öva och finslipa sina fardigheter.